Jag sitter hos mamma och lyssnar musik (för en gångs skull, kan aldrig göra det hemma hos marcus för att ljudkortsfan är sönder).
Idag var det 11e dagen i rad som jag jobbade, hela veckan har känts som en evighet. Med huvudvärk, förkylning och illamående har det inte gått bättre. Humöret har heller inte varit på topp. Börjar tro att jag har problem eller nåt, hatiska tankar är bara förnamnet.. Fyfan! Kan bli så arg på mig själv när jag är en sån bitterfitta på insidan och liksom aldrig får ut det. Samma gamla vanliga leende till varenda människa, samma gamla vanliga trevliga fraser. Man lessnar ibland när det ryker ur öronen, och sen lessnar man på att inte veta vad man stör sig på heller? Dålig vana.

Samtidigt kan folk göra ens dagar så himla bra också. Minsta lilla beröm, eller förståelse när man ibland står och är så stressad att man knappt kan hålla reda på sitt eget namn, och så får man en kommentar som "gud vad ni får stressa". Bara det lilla kan få mitt humör att gå från ner till upp.

Nåja. Nu ska jag vara ledig till nästa torsdag. Eller jag kommer mest troligt att hoppa in och jobba på måndag, ska byta pass med cissi så jag får vara ledig under nästa helg istället. Mig gör det inte så mycket att behöva jobba en måndag, det är helgerna jag bryr mig om.

Idag är en sån där skitpissjävladag som samtidigt är bra. Vet som vanligt inte vad jag ska känna. Är som att jag ibland gör allt för att inte känna alls. Nu vet jag knappt vad jag rabblar om heller, men jag ids som nästan aldrig nåmer ta reda på varför jag känner mig t.ex sur, är väll lika att släppa och vara glad? nä, gör inte så.
Men snart går det också över, man har sina deppdagar tyvärr..


Nu ska jag väll glo igenom datan här än en gång. Saknar min bästa vän frilledille också, var ju kanske 30 år sen vi sågs. Hejdå!