Tycker synd om min lilla vovve, som måste vänta på att husse kommer från jobbet för att jag ska våga gå ut med henne. Även fast vi har belysning på gården, och jag har en vakthund med mig så vågar jag knappt gå ut för att det är så sablars mörkt! Det är samma sak när jag ska duscha, jag går inte ner och duschar förrän marcus har kommit hem. En riktig mes är jag!
Har prommat till jobbet idag igen, nu jävlar när jag väl kommit igång ska jag inte sluta bara mitt i allt, som det oftast brukar bli iallafall, men nu ska jag inte! Jag mår så mycket bättre av att röra på mig så det är värt det. Det är så synd bara att jag inte kan ta med mig kira när jag går till jobbet, då hade ju hon också fått röra på sig mer. Men som tur är så har marcus en väldigt fin syster som ofta kan vara och gå med kira då jag och marcus är på jobbet, och det är då guld värt! :)


På tal om guld värt, så kom det en "man", vad man nu ska kalla han, igår till jobbet och sa åt oss att vi är guld värda som orkar stå här varenda dag (på jobbet och göra mat åt människor). Det gjorde mig så himla glad! Det känns ibland som att ingen förstår att man är det minsta stressad, en del kan stå och trumma med fingrarna, himla med ögonen när det ungefär hänger 20 beställningar, och dom är så irriterad på att dom inte får sin mat. Men vi gör verkligen allt vi kan, det gör mig så upprörd att människor är såna. Jag ska inte säga något, jag kan vara likadan själv och kan få ett psykbryt om saker tar tid, om kassor krånglar eller vad som helst. Men efter att jag jobbat med det här ett tag så har jag också lärt mig att tänka till innan jag brusar upp mig för mycket. Och även om jag blir irriterad, så förstår jag personerna som t.ex sitter i en kassa, det är ju oftast inte deras fel att saker tar tid.

Snart ska jag och marcus fortsätta på hallen, vi har varit lite dåliga på att göra något åt huset på ett tag, men vi ska försöka hinna tapetsera andra delen av hallen och lägga golv, innan jul. Sen kanske vi kan ta oss till köket eller tvrummet, vaaaad kul!