När jag var 13/14 år så var jag arg, jag skrek jag grät jag slog sönder saker. Jag åt godis i mängder, jag skulle slåss för socker, om jag inte fick socker så var det krig. Jag hängde mest i kylen, dök på kylskåpet när jag kom hem från skolan.
Vet ni vad? Jag tror jag är i den åldern igen... Haha!
Nej, det kanske inte är så hemskt som det låter, verkligen inte, för när jag tänker på hur jag var i den åldern så vill jag nog helst bara blunda och hålla för öronen, vill inte se eller höra det igen. Men det är faktiskt så att sluta snusa har varit lite som att vara sådär liten igen med detta förbannade sötsug, med detta jävla humör.. Jag vet inte, det är inte ens över ännu. Jag önskar bara det försvann snart.
Hur kul är det? sitta och gråta i hur länge som helst, älta en sak och sedan några minuter senare undra vad fan man sitter och psykgråter för. NEJ det är inte kul, jag blir störd av tanken att man blir sån här!
Jag är inte sockerberoende, jag klarar mig rätt fint utan socker, jag har sällan såna där begär att jag bara måstemåste ha sött annars så går jag typ sönder. Men nu är det ungefär som att jag tror jag ska gå sönder om jag inte får socker, eller åtminstone får äta. Hoppas att detta får ett slut snart, jag tycker synd om marcus som måste stå ut. Han har också slutat snusa, men han är då så duktig, påstår sig vara lite lättretlig men det är nog ingenting i jämförelse med mig :) haha..


Nåja. Idag skulle jag ha varit ledig, men jag fick hoppa in på ett 10.30 - 16.00 pass, inte alls jobbigt pass så det var helt okej, dagen har gått snabbt! Efter jag slutat for jag hem, bytte om till träningskläder och tog med kira ut och sprang, sprang i 20 minuter men kändes som en evighet? trodde jag sprungit mycket längre. Jaja, jag åt middag, läste reklam, sen har jag bara suttit och hängt. Väntar på att marie ska ringa så jag får se om vi ska ta en promenad eller inte..
Jag har haft motivationen ganska i botten dom här 2 veckorna jag nu varit utan snus, men nu känns det som att den börjar smyga sig tillbaka, skönt!