Min moster är världens bästa, hon stöttar mig i allt. När jag inte hade någon att övningsköra med så ställde hon upp, hon har varit där från början till slut, vi har delat skratt med varann och hon har varit ett sånt oerhört stort stöd för mig, ser verkligen upp till henne och är så tacksam för det hon gör för mig.

Just nu har hon tagit med mig på träningar med kira, vi är ett jätte härligt gäng som träffas varje vecka (har bara varit 2 gånger hittills) och man tränar det man behöver och vill. Och jag blev så glaaad idag när vi var där. Lillen visar såna framsteg fast hon precis lärt sig lite om lydnad och jag blir nästan gråtfärdig då jag får kontakt med henne och jag till och med känner hur hon börjar slappna av när hon är bland andra hundar, vilket är ett problem för henne då hon är osäker och samtidigt så gärna vill vara med och busa med dom andra. Så det är guld värt i mina ögon, om ni bara visste hur kul det är att se på när ens bästa kompis har roligt och är så duktig!

 

Så det är vad vi har gjort idag efter jobbet, blöta vart vi men värt var det! så nu är kira tröttis, vi var nog ändå och tränade i 2 och en halv timma så.. Har för ett tag sedan kommit hem, jag och ida har varit och hälsat på cicci en snabbsväng :) Nu sitter jag bara och inväntar macke så vi kan gå och lägga oss, jag börjar jobba 8 imorgon, jobbar bara 8-14 så det känns jätte skönt :)

På måndag ska jag gå på fotbollsträning, jag kan inte ens föreställa mig vilken kick det kommer ge mig. Om det är något som gjort mig lycklig i min ungdom så är det då det, jag blir till och med pirrig när jag tänker på det. Men tanken att man inte rört i en fotboll på ja, 4-5 år? gör ju en lite halvt livrädd. Nåja, jag ska inte gå och bli proffs;) jag ska gå och känna glädje bara. När jag slutade spela fotboll så var det inte det att jag inte ville spela längre, för jag älskade det, men jag hade det väldigt jobbigt på den tiden och glädjen till att spela togs nog ifrån mig, jag hade inte ett riktigt hem eller något och det stöd jag fick var inget att hänga i graven, självklart inte från allas håll men, jag hade en svår tid då och ibland blir jag så förbannad att jag lät någon ta ifrån mig något jag älskade.

 

 

Idag är det 3e rökfria dagen, det är jag glad för samtidigt som det är lite jobbigt från och till. Mest är det nog jobbigt då de man känner gör sånt, men det där är sånt jag vet går över. Man får inte ge upp!

Nu ska jag tvätta bort smink och såvidare :) pussåkram!